Generellt kan man säga att hela våtrummet är en riskzon, vilket innebär att det är ett krav enligt GVK att ha tätskikt över hela utrymmet.
Vid mycket stora badrum, spa-avdelningar eller liknande, kan det vara befogat att utreda vilka delar av rummet som kommer att utsättas för vattenspolning, vattenstänk och eventuellt utläckande vatten. Om man inte förser hela utrymmet med ett tätskikt, ska man följa Boverkets Byggregler och täta riskområden. Normalt är att ha tätskikt på hela golvet. Möjligen kan delar av vägg, som inte utsätts för vatten utgöra undantag.
Observera att kakel och klinker binder fukt i fästmassan och utgör därför en förhöjd risk jämfört med plastmatta som ytskikt.
I utrymmen med risk för tillskjutande fukt bör utredning ske om och var tätskikt ska finnas för att inte riskera ett haveri.