Brunnar före 1990 har ofta en dålig tätningsfunktion, är inte anpassade för kakel- och klinker, saknar ibland reservdelar samt kan äventyra våtrumskonstruktionens totala livslängd. När man projekterar och bygger ett våtrum, vill man att alla ingående komponenter i konstruktion håller våtrummet livslängd ut. En golvbrunn från till exempel 1985 kommer att utgöra en svag länk i konstruktionen. Sedan april 2008 finns heller inget sätt att uppfylla GVKs branschregler då golvbrunn äldre än 1990 behålls (vid plastmatta). Detta utförs i så fall som ett avsteg ifrån GVKs branschregler enligt beskriven metod. Detta medför också en osäkerhet ur ett försäkringsperspektiv och kan vara en nackdel, t.ex. lägre pris, vid försäljning av bostaden.